Är det så att vara vuxen? Att man inte behöver följa regler som man själv har bestämt?
"Alltså du är inte kille. Jag SER att du inte är kille. Okej, du har kort hår och stora jeans och stor tröja, men det syns att du är tjej. Eller? Det tycker jag i alla fall."
Jag springer upp till mormor. Jag pallar inte det som händer i mitt liv, i våra liv. Jag behöver mormor och Linn och Frodo. Kanske mamma. Jag behöver hjälp nu. Pappa är en svikare.
Fett najs att mormor har kompisar som sover över. Det har jag inte längre.
"Det är som om jag bara blir halv om jag bara är en sort. Bara tjej eller bara kille. Men om jag är båda, då blir jag hel." "Oj, häftigt", säger Jonah. "Riktigt grymt!"