Marie-Chantal

Estradös  Inspiratris

Barn- och ungdomslitteratur

Solar  Plexus

Det blev en sen debut, 46 år gammal vågade jag mig på den scenen. Tack vare  Eriksson & Lindgrens berättartävling och sen deras tro på min nyupptäckta förmåga  - tack Marianne! - har jag kunnat utvecklas i min takt och uppskattas  av  unga läsare och en aning äldre recensenter.

Först ut: Tjaba Shejkis (2003), rolig, kaxig, många funderingar kring lögn och sanning, kärlek, död och längtan. För 9-13 år (samt alla som vill)

Sen Solar Plexus (2004), mörkare, om  Tove som mobbas i skolan och hemma och kämpar för att klara av sitt känslomässiga kaos. 10-14 år.

"Solar  Plexus är en bok som borde läsas i varje skola av  elever och lärare i skolår 7 och 8" (SvD,7/3-05)

"En vacker och komprimerad bok om övervunnen ensamhet, berättad med enkla och exakta  bilder"(Aftonbladet, 17/12-04)

"Boken känns så otroligt innehållsrik. Återigen är det skolans vardag som skildras och ännu en gång blir jag helt matt när jag läser om de tafatta lärarna på skolan (eller för den delen alla vuxna i hennes närhet). Är det så här även i verkligheten? Jag vågar inte ens tänka tanken. Det är en perfekt bok för klassläsning." (Svenska bokbloggar, Malin, 3/8-09)

Tusse med tassen (2004) för mindre barn, en sann berättelse om katten Tusse som  fötts för tidigt och kanske måste dö. Slutar förstås lyckligt. 4-9 år

Ingenmansland (2005) om den blonde  nysvenske Yassir, vars pappa ligger i  koma efter rån-  eller mordförsök. Varför? Och varför gör inte polisen nånting? 12-15 år

Döden  finns liksom (2007) fortsätter där den förra slutade. Pappa klarade sig inte och nu måste Yassir hantera förlusten, längtan och sina egna skuldkänslor. 12-15 år

"Med klar, välformulerad detaljrikedom tecknas ett tonårsliv som obönhörligt fortgår, hela tiden skuggat av denna smärtpunkt, som  ett svart hål mot vilket allt annat pendlar" (Sv D, 3/3-08)


På Rabén & Sjögren, som övertog mig från E & L publicerades:

Kasper och kapten Mandel... och så den där Mari (2009), ett svartsjukedrama för hund och husse i tio kapitel, att läsa själv eller lyssna till (5-9 år).

"Detta är en rolig bok om svartsjuka, lagom långt från barnens egen verklighet i till exempel styvfamiljer. Men utöver humorn skildrar den fint slitningarna i relationerna. Man blir tankfull över hur en hund alltid är i underläge gentemot en människa. Och säkert känner många barn igen hur löjligt vuxna beter sig när de är kära." (st.nu, 20/8-10)


Illustration: Johan Petterson

Hösten 2010  var det dags för Vad hatet gör kan ingen fatta, för tonåringar och unga vuxna. Sommaren därpå kom den ut som pocket.

"Marie-Chantal Longs text lever. Här gestaltas dansen från tanke, genom träning och vilja ända fram till det handsvettigt viljekraftiga uttrycket. Författaren räds varken burlesken eller grotesken. Marie-Chantal Long beskriver intuitivt hur dansen här blir ett sätt att utmana egna och omgivningens låsningar. Den dansande Martha frigör sig slutligen både från Barbieidealet och sina egna demoner." (DN,11/4-11)

"Fransk-svenska Marie-Chantal Long är själv dansare och det märks på exaktheten i hennes framställning. I den hetsiga ”Vad hatet gör kan ingen fatta” kulminerar dansens befriande kraft i slutscenens "freak show”, där den orimliga kombinationen av storväxta Martha (175 cm) och mini-Amadeus (153) hänför publiken mot alla odds." (SvD, 8/3-11)

"Jag har aldrig haft så många blandade känslor om en bok, och speciellt inte så starka! Stundvis har jag varit lika arg som huvudpersonen, sedan har jag varit förtvivlad för hur hon trasslar in sig i oreda."(Fyrväktarna, Erica, 18/1-11)

"Behållningen är porträttet av den såriga, arga och sköra Martha som långsamt reser sig, det stannar kvar länge".(Sydsvenskan, 3/3-11)

Longs bok är svår att lägga ifrån sig, det är en stark historia, lika stark som titeln ... Long bygger skickligt upp en både yttre och inre spänning. Ska berättelsen implodera eller explodera?  Det är obehagligt, drabbande och rörande; helt enkelt väldigt, väldigt bra. (GP)

"Det är med stort inkännande Marie-Chantal Long närmar sig det tabubelagda hatet. När hon skriver är hon inuti Martha, det är Marthas tankar och logik, Marthas språk vi får. Språket är träffsäkert, tydligt, men aldrig övertydligt. Marthas hat är mitt hat. Och hon hatar på liv och död, som tonåringar gör." (Dagensbok.com, 24/11-10)

"Den här boken överraskar sin läsare både en och två gånger och det tycker jag är så himla bra! Flera gånger tar berättelsen nya, oväntade vändningar. Jag måste säga att det är en mycket stark historia som Chantal Long ror i land med. Författaren visar brutalt tydligt hur bristen på bekräftelse sakta men säkert kan bryta ner en ung människa" (Bokfreak, 30/9-10)                                   

Och så Zoom, från augusti 2012, för ungdomar från 14 år.    Så här skrev Kristiansstadsbladet: "Marie-Chantal Long  har skrivit flera ungdomsböcker där hon tar upp samhällsproblem på ett bra och nyanserat sätt, ”Zoom” följer fint i det spåret".

Det här är en bok om relationer, mellan jämnåriga ungdomar, mellan mor och dotter, mellan dem som kan alla koder i det svenska samhället och dem som måste lära sig allt det nya. Det är en bok om skapande och gruppgemenskap. Det är en bok om att hitta sig själv trots motgångar, eller kanske tack vare dem ... Boken fick distributionstöd från Kulturrådet i december 2012 och återfinns därför på många bibliotek och skolbibliotek.