Django i gott sällskap - Edith, Jacques och några till

 

Februari 2014, tio år efter vår första spelning tillsammans, framförde vi på Bistro du Lac i Västerås ett program kallat Django, Edith och några till! Alla platser var upptagna av glada och nöjda åskådare.  Det blev tre utsålda spelningar.

Sen kom Django i gott sällskap - Edith, Jacques och några till

Liksom på publíkens begäran ...

Edith och Django, båda två verksamma i Paris på 40-talet. Träffades de nån gång? Sen allra början har jag tyckt att Swing Clubs repertoar av Django-klassiker och egna Djangoinspirerade alster  stämmer så väl överens med mina franska chansons, men det kunde ha varit ett önsketänkande...

Så hittade jag denna bild från 1940: Edith läser i Djangos hand, hans skadade hand, med de två brända fingrarna som tvingade honom att uppfinna en alldeles egen gitarrteknik... Otroligt! Jag letar vidare: på en skiva från 1936 kompas Edith av Django på gitarr.

Så ja!  Giganterna träffades. Sparven från Parisgatorna med den enorma rösten, och gitarrkungen,  le manouche: manouchefolket, från Norra Frankrike, vill helst kallas manouches och inget annat.  Och titta på Ediths tröja: det är romernas hjul, deras vandrings symbol. Alla trådar knyts, just på denna bild.

1963, tio år efter Djangos alldeles för tidiga död - han blev 43 - försvinner i sin tur Edith knappt 48 år gammal, efter för mycket turnerande, för mycket droger, för mycket känslor.

För oss blev det fjärde omgången gillt i Västerås, den här gången på konstmuseet november 2015. En chansning att spela på dörren, men vi visste att många där diggade franska chansons, inte minst till komp av Swing Club, som gör det hela så livsingivande och inspirerande. Vad skulle "mina" chansons vara utan dem? Ingenting.

Det blev utsålt! Utan varken annonsering eller affischer...

Och nu! Stallet i Stockholm, söndag 15 april 2018. Fortsättning följer... Kika gärna: 

http://www.stallet.st/index.php/sv/22-program-beskrivning/6587-180415-marie-chantal

 

 

Söndag 15 april 2018, 18.00, på Stallet:

Marie-Chantal sjunger Piaf, Brel, kanske Le déserteur (Vian/Mouloudji) och en Barbara-visa, och kanske ett par svenska godingar i samma anda

Swing Club kompar, och spelar Django- och egna alster, samt annat smått och gott ur den romska jazzens skattkista.

Fyndigt, självironiskt mellansnack inkl. överpedagogiska översättningar (!), strålande samspel och smittande glädje!