Django i gott sällskap - Edith, Jacques och några till

 

Februari 2014  spelade vi på Bistro du Lac i Västerås ett program kallat Django, Edith och några till! Alla platser var upptagna av glada och nöjda åskådare.  Tre extrainsatta spelningar blev lika framgångsrika. Sen kom Edith i gott sällskap - Django Reinardt, Jacques Brel.

Liksom på publíkens begäran ...

Edith och Django, båda två verksamma i Paris på 40-talet. Kunde de ha träffats?

Varje gång vi - jag själv och Swing Club - har spelat ihop har jag tyckt att deras repertoar av Djangolåtar och egna Djangoinspirerade alster  stämde så väl överens med mina franska chansons, men det kunde vara ett önsketänkande...

Så hittade jag denna bild från 1940: Edith läser i Djangos hand, hans skadade hand, med de två brända fingrarna som tvingade honom att uppfinna en alldeles egen gitarrteknik... Otroligt! Jag letar vidare: på en skiva från 1936 kompas Edith av Django på gitarr.

Så det var på riktigt: de två giganterna träffades. Hon, lilla sparven från Parisgatorna med den enorma rösten, och han, gitarrkungen,  le manouche: manouchefolket, från Norra Frankrike, vill helst kallas manouches och inget annat.  Och titta på Ediths tröja på bilden: det är romernas hjul, deras vandrings symbol. Alla trådar knyts, just på denna bild.

1963, tio år efter Djangos alldeles för tidiga död - han blev 43 - försvinner i sin tur Edith knappt 48 år gammal, efter för mycket turnerande, för mycket droger, för mycket känslor.

För oss blev det fjärde omgången gillt i Västerås, den här gången på konstmuseet, söndag 1 november 2015, och vi visste att många där diggade franska chansons, inte minst till komp av Swing Club, som gör det hela så livsingivande och inspirerande. Vad skulle "mina" chansons vara utan dem? Ingenting.

Spelningen blev utsåld: 75 personer med knappt nån annonsering förutom konstmuseets fina digitala kalender.

Nu finns jag i Stockholm och nästa spelning med Swing Club får ske i storsta'n. Nån gång under våren 2017. Fortsätttning följer ...

Edith läser i Djangos hand. Bilden är tagen nånstans i Paris 1940. Tänk att ha fått vara med...